Saturday, 1 October 2016

Be a hero and give someone a hug






Det är oktober. Höst på riktigt och min månad. Den som betydde lite extra då jag var liten eftersom det var då jag fyllde år. Jag och min bästa kompis fyllde båda år i oktober. Hon först och jag en vecka senare. Årets bästa månad enligt vår åsikt. 
Numera har oktober fått en helt annan betydelse för mig. För några år sedan dog min vän i sviterna av sin bröstcancer. Hon tillhörde de procent som hamnar på fel sida i överlevnadsstatistiken. Där ingen vill vara. Bland de som inte klarar sig. Med ens fick månaden oktober och Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj en helt ny innebörd för mig. Det blev personligt. Det vidrörde hjärtat och hela mitt inre. 
När jag så fick min egen cancerdiagnos (sköldkörtelcancer)förra året kan jag utan att överdriva säga att jag verkligen fick känna på vad personligt innebär. Månaden oktober är inte längre bara den bästa månaden för mig utan framförallt en av de viktigaste. En månad då vi sätter fokus på och samlar in pengar till cancerforskningen. Inte bara bröstcancer utan all form av cancer. Pengar som gör nytta. Pengar som cancerforskningen så väl behöver.

Något som jag dock önskar att vi kunde prata mer om denna rosa månad är det faktum att vi alla skulle kunna vara hjältar året om. Utan att det kostar oss en endaste krona. Detta genom något så enkelt som vanlig medmänsklighet.
Att sitta i ett litet kalt sjukhusrum och höra en läkare säga att du har cancer är bland det mest fruktansvärda du kan uppleva. Det är för jävligt rent ut sagt. Det är som att vara mitt i en kärnvapenexplosion. Allt det du trodde var ditt liv förändras i denna stund. Och inte bara ditt eget liv. Alla de som står dig nära dras med i explosionen. Du har hamnat mitt i det krig som pågår inuti din kropp. I den stunden är vi många som faller och vi kan bara hoppas att de som finns runt omkring oss ska vara starka nog att orka bära då vi själva inte förmår. I den stunden finns inget utrymme för att ta ansvar för andra människors reaktioner och rädsla för döden. Inte när jag själv befinner mig mitt i kriget och det kaos det innebär.

Något som var en av mina absoluta livlinor under kampen mot min cancer, operationen och tiden som har följt därefter var utan tvekan alla kramar jag fick. Av alla möjliga människor som kommit i min väg under denna resa. Av familj, vänner, sjukhuspersonal och fullständiga främlingar. Tillsammans med möten, sms, telefonsamtal, brev, kort, email och kommentarer här på bloggen (och min förra)har det varit en kraft som jag kunnat luta mig mot under den tuffaste tid i mitt liv. 
Cancer är ett ord som skrämmer skiten ur människor. Med rätta. Och av någon anledning är människor rädda att säga fel saker till någon som drabbats av cancer. Något som i alltför många fall leder till att man istället väljer att inte säga något alls. Men jag lovar, inte ens mitt operationssår gjorde så ont som det gör att upptäcka att vänner och bekanta går och gömmer sig bland butikshyllorna när du handlar i din lokala matbutik. Människor du trodde var dina vänner slutar att höra av sig eller låtsas att de inte har sett dig då du möter dem på gatan. Och även om jag förstår att det egentligen inte handlar om mig utan om deras egen rädsla för döden och för att säga "fel saker" så gör det ont. Som att man straffas för att man har fått cancer. 
Så låt oss då prata om det här med medmänsklighet, att göra skillnad och att vara en vardagshjälte. Har du någon i din närhet som drabbats av cancer, annan sjukdom, skilsmässa, som förlorat någon som står dem nära eller på något vis drabbats av en livskris? Var då inte rädd för att visa att du bryr dig. Och jag lovar, inget du kan säga kan vara värre än det som de har drabbats av eller genomlever. Du kan inte göra det värre. Däremot kan din medmänsklighet göra skillnad. Och du behöver inte ens säga något. Det enda du behöver göra är att ge någon som verkligen behöver det en kram. En kram som värmer. Som ger kraft. Som gör skillnad.

Det är min uppmaning denna oktober.Denna rosa månad. Var en hjälte och ge någon som verkligen behöver det en kram.¨Låt inte rädsla vara ett hinder för vänskap och medmänsklighet.

Kram

¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨


It's October. Autumn for real and my month. The one that was someting extra when I was a child as it held by birthday. My best friend and I both had our birthdays in October. She first and I a week later. In our opinion the best month of the year.
These days October has a completely different meaning to me. A couple of years ago my friend died of breastcancer. She was one among those percent who's on the wrong side of the survival statistics. On the side where no one wants to be. Among those who didn't make it. Then and there October and The pink ribbon campaign by the Cancer Foundation became a whole new meaning to me. It became personal. It touched my heart and soul.
Last year when I got my own cancer diagnosis (thyroid gland cancer)I really got to feel what personal means. October is not only my best month but mostly one of the most important ones. A month when we focus on and raise money for cancer research. Not just breastcancer but all forms of cancer. Money which makes a difference. Money which cancer research surely needs.

Something I wish we would talk more about this pink month is the fact that we all could be heroes every day of the year. Without spending any money at all. Simply by something as easy as humanity.
To sit in a bare hospital room and hear a doctor telling you you've cancer is among the most horrible things you can experience. To tell the truth, it's bloody awful. It's like being in a nuclear explosion. In this moment everything you thought was your life changes. And not just your own life. Everyone close to you is dragged into the explosion. You're in the middle of the war that is going on inside of your body. In that moment alot of us fall and we can only hope that the ones around us are strong enough to carry when  you yourself are not. At that time there's no space for taking responsibility for other peoples reactions and fear about death. Not when I'm in the middle of the war and the chaos it brings.

Something that was an absolute lifeline of mine during the battle against my cancer, surgery and the time after were all the hugs I got. From all kinds of people that came in my way during this cancer trip. From family, friends, hospital staff and complete strangers. Together with meetings, texts, phonecalls, letters, cards, emails and comments here on my blog (and my last one) it was a force I could lean on during the toughest time in my life.
Cancer is a word that scares the crap out of people. And rightly so. But for some reason people are scared of saying the wrong things to someone who has cancer. So much that too many decide to say nothing at all. But I can promise you that my wound from the surgery didn't hurt as much as when I discovered that friends and people I know hide among the aisles and shelves when I visit our local grocery store. When people you thought were your friends stop keeping in touch or pretend they haven't seen you when you meet in the street. And even though I know this really has nothing to do with me but with their own fear of death and to say "the wong thing" it hurts. It's like you're being punished for having cancer.

So let's talk about humanity, making a difference and being an every day hero. Do you know someone who has cancer, some other disease, who's going through a divorce, has lost someone close or are going through a life crisis? Then don't be afraid to show them you care. And I promise, nothing you can say can be worse than what they're going through. You can't make it worse. On the contrary, by showing humanity you can make a difference. And you don't even have to say anything. The only thing you've to do is to give a hug to someone who really needs it. A hug that warms the heart. Which gives strength. A hug which makes a difference. 

It's my invitation for this October. This pink month. Be a hero and give a hug to someone who really needs it. Don't let fear be an obstacle for friendship and humanity.

Lots of love

78 comments:

  1. Ditt inlägg berör mig djupt. Det är så viktigt och även om det sagts många gånger behöver det sägas om och om igen. Av alla möjliga anledningar bl a minska människors rädsla för att säga göra fel. Varför är vi så himla rädda. Att visa medmänsklighet, vara en medmänniska är livets mening. Tack fina du för ditt inlägg och stor KRAM.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Kram på dig kära Maria och tack för dina fina ord. Och jag håller med dig, vi får inte låta rädsla ta över och styra våra liv.

      Ta hand om dig Maria!♥

      Kram

      Delete
  2. This is such a strong message Charlie - sometimes people hide away out of fear or embarrasement because they just can't express themselves, when a loving hug and the words I am here for you may be all that is needed.
    Your exprience is something that each and everyone of us can readily take on board.
    Take care Charlie, and although October has now taken on a different meaning of great significance for you, I do hope that you also still have a happy day on your birthday♡

    ReplyDelete
    Replies
    1. Thank you so very much sweet Rosemary.♥ My birthday is coming up this week and I'm sure it will be a lovely day. They're celebrated with a greater joy than ever. :)
      Thank you for all your kindness my dear and I hope you and your loved ones are enjoying a beautiful October.♥

      Lots of love

      Delete
  3. Månadernas betydelse kan vara många och ändras med händelser.
    Oktober för mig har varit höstmånad och inget mer. Men antar att det snart kommer att ändras till en månad med lite mer innebörd.
    Önskar dig en toppen helg!
    Kram Kia

    ReplyDelete
    Replies
    1. Du har så rätt Kia, vi förknippar alla årets olika månader med en mängd händelser och personer. Det är så livet är. Vad spännande det låter med att oktober kommer få mer innebörd för dig. Jag hoppas att det är något riktigt trevligt vännen.
      Tack för dina fina ord och sköt om dig.♥

      Kram

      Delete
  4. Mycket tänkvärda rader!
    Livet tar oss längs slingriga vägar och det är en utmaning för alla på olika sätt. Jag tror du sätter ord på just vad många önskar, att få mötas med värme även om det kanske egentligen känns för enkelt och man skulle vilja göra så mycket mer. Att bara finnas till där för någon känns inte tillräckligt men kan förstås göra en stor skillnad. Tack för att du påminner oss, fastän det borde vara en självklarhet. Tänk att det kan vara så svårt!
    Många hjärtekramar från mig och min familj <3 <3 <3

    ReplyDelete
    Replies
    1. Kram på dig och tack kära Suz.♥ Jag tror att vi ibland glömmer bort att det är det lilla, det enkla, som är det stora. Att det inte behövs några stora gester eller uppoffringar. Att en kram kan betyda mer än allt annat. En bekräftelse på att du inte är ensam just när du känner dig som mest sårbar. Hur stark den kraften är vet jag och de varma kramar och all omtanke du och din familj skänkte mig och min familj kommer vi bära med oss för alltid. Tack.♥

      Kram

      Delete
  5. Fint skrivet och så viktigt att visa medmänsklighet! Jag förstår att oktober har en mycket speciell innebörd för dig. Många varma kramar till dig från mig! ♥︎

    ReplyDelete
    Replies
    1. Kram på dig kära Ann-Lis och tack snälla du. Kärlek till dig.♥

      Kram

      Delete
  6. Så viktiga och tänkvärda ord. Kram.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Kram på dig och ett stort tack. Vad glad jag blir.♥

      Kram

      Delete

  7. Läste ditt inlägg flera gånger, blev berörd på flera sätt än ett.
    En väninna fick för några veckor sedan reda på att hon har bukspottkörtel-cancer som dessutom har spridit sig. De skall försöka förlänga livet på henne med cellgifter. Det är så hemskt för hon berättade just för mig om en väninna till henne som tagit avstånd efter hon fick sin diagnos. Nu när du skriver att vänner kan ta avstånd, titta bort och låtsas att inte se, så förstår jag att det är alltför vanligt. Förstår inte detta att några är så självupptagna att de bara bryr sig om sina egna känslor, rädslor? Hur kan man lämna en vän i sticket? Tack för inlägget och en stor kram ♥

    ReplyDelete
    Replies
    1. Det gör ont i mig att läsa om din väninna och hennes diagnos och att i det fullständiga kaos av ångest, rädsla och oro dessutom uppleva att människor tar avstånd är en smärta hon verkligen inte behöver just nu. Tyvärr har jag förstått att det inte är ovanligt att människor "faller ifrån" då någon drabbas av en stor livskris. Det är så sorgligt, smärtsamt och onödigt. Att räcka ut en hand och ge en kram kostar absolut inget men ger otroligt mycket.
      Tack för dina fina ord och för att du delar med dig. Jag skickar också en stor varm kram till din väninna.♥

      Kram

      Delete
  8. Du har en förmåga att sätta ord på det - vad vi anhöriga behöver göra - finnas till och ge kärlek. Min fina vän som fick sitt besked i midsomras och som somnade in i början på augusti - jag minns den sista kramen jag gav henne - men vad jag inte visste var att det skulle bli den sist. Min fina kusin en livsglad småbarnsmamma som kämpar för livet. Livet är det enda alternativet. I vintras då det var extra tufft för familjen så såg vi i deras närhet till att de hade mat på bordet. Man kan inte orka allt då man är sjuk och som sagt det är inte bara den som har fått cancern som mår dåligt - det sätter sin spår i hela familjen, det blir ännu svårare att få ihop livspusslet. Nu litar jag på att hon säger till när hon behöver hjälp, hon vet att hon kan be om vad som helst, mat, putsa fönster, klippa gräs. Jag/vi finns där. Det där ordspråket att behandla andra som man själv vill bli behandlad - det försöker jag leva efter. Jag är säker på att hade det varit jag som drabbats hade hon gjort samma sak för mig. En extra kram till dig Lotta som lyfter detta viktiga ämne.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Vad fint att ni finns där och ställer upp för din kusin och hennes familj när de behöver det som allra mest. En kärleksfull gest som är ovärderlig och som jag är säker på att betyder oerhört mycket för din kusin och hennes familj. Du har ett fantastiskt stort och vackert hjärta vännen.♥
      Så sorgligt och ledsamt med din vän som förlorade sin kamp. En saknad som alltid finns där. De finns alltid med oss. Alltid.
      Tack för dina fina ord och för att du delar med dig.♥

      Kram

      Delete
  9. Sättet du beskriver , hur människor inte orkar ta i det svåra i att någon de känner har cancer, råkar även människor i sorg ut för - de får också stå ut med att vänner och bekanta gömmer sig bland hyllorna i affären och byter trottoar ... för att slippa konfronteras med sin egen ordlöshet. Ändå är det inte svårare än en kram. Vad gör det om man får tårar i ögonen av att möta den som är utsatt och lider. Det är skönt när folk orkar bry sig så mycket att de går emot sina egna rädslor.
    Fram för mer kramar - ordlösa eller ej!
    Kram

    ReplyDelete
    Replies
    1. Jag håller med dig Eva; fram för mer kramar - ordlösa eller ej. Och fram för mer mod att våga trotsa sina rädslor och våga finnas där för en annan människa när det behövs som mest.
      Tack för all visdom och ditt stora hjärta Eva.♥

      Kram

      Delete
  10. Jag blir väldigt berörd av din text. På flera sätt. En kram kommer här till dig, trots att vi ju inte alls känner varandra.
    PS. Så fantastik bilden är, väldigt vacker!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Tacka rara du.♥ För kram och fina ord. Vad glad jag blir. Tack snälla.♥

      Kram

      Delete
  11. Jag har inte haft cancer. Men jag har suttit i det där rummet, trott att jag gått till läkaren i onödan för nåt som egentligen inte alls är något och fått höra att jag ska opereras inom två veckor eftersom man hittat knölar som skulle kunna vara cancer. Och sedan den långa långa väntan på svar. Hur det skulle ha varit att ha fått negativt besked kan jag inte ens föreställa mig. Cancer är verkligen ett ord som sprider rädsla och skräck omkring sig. Jag skulle dock aldrig undvika en person som fått diagnosen. Eller som har en anhörig som dött. Kan inte förstå den brist på medmänsklighet som en del uppvisar. Det är så oförståeligt. Att man kan göra så mot någon man kallar vän.

    När jag är ute med bokbussen ser jag många ensilagebalar. Numera finns det rosa för bröstcancer och ljusblå för prostatacancer. Jag tror att det är en krona per bal som skänks till fonden.

    Jag är en kramare. Är glad att jag har kollegor och en chef som också gärna kramas. Ska nog ta tillfället i akt och kramas lite extra denna härliga höstmånad :)

    KRAAAAAAAAM du fina människa
    Linda

    ReplyDelete
    Replies
    1. Jag är ledsen att du behövde uppleva det hemska i att vänta på ett besked och alla de tankar som far runt i skallen under väntetiden som verkligen gnager hål i själen. Men jag är glad över att du fick ett positivt besked och kunde gå ut med ett leende på läpparna. Härligt! :)
      Jag blir glad av att läsa dina ord Linda och över att du är en kramare som sprider så mycket glädje och värme omkring dig. Du gör skillnad vännen.♥

      Kram

      Delete
  12. Åh Lotta så bra att du tar upp det här. Det är något som vi alla människor behöver tänka på, när en vän har drabbats.
    Precis det att människor går över gatan eller gömmer sig bakom butikshyllor fick min syster och svåger erfara när deras nioårige son hastigt avled av en virus.
    De sa precis likadant som du och andra. Det gjorde så ont när vänner övergav i den situationen!
    Då hade det bara behövts en kram. Ord var inte så viktiga. Det som gav mest lindring var när vänner visade sin medkänsla över att de var mitt i ett inferno.
    Det är säkert likadant för alla som hamnar i livskris, oavsett orsak.

    Det kostar inget att ge en kram till den som behöver det...och vem gör inte det ibland?

    Förstår att oktober innebär många känslor för dig. Vill passa på att gratulera dig inför födelsedagen!

    Kram!
    Märit


    ReplyDelete
    Replies
    1. Tack snälla rara Märit för både födelsedagshälsning och fina ord. Tack för att du delar med dig.♥ Jag känner så för din syster och svåger som i sin värsta tänkbara sorg fick uppleva det som vi är alldeles för många som har upplevt. Att vänner försvinner, blir tysta och försöker undvika möten. En smärta och sorg som är svår att hantera när man redan går igenom kaos. Det gör bara ont.
      Tack finaste du för dina alltid lika varma ord här hos mig och ditt stora hjärta. Tack.♥

      Kram

      Delete
  13. Så bra och berörande skrivet - ett verkligt tänkvärt inlägg. Tack!
    Varm oktoberkram till dig!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Tack snälla Anki. Vad glad jag blir.♥ Varm kram tillbaka och hoppas att du har det gott i höstvädret.♥

      Kram

      Delete
  14. Tack för att du skriver så fint och så härligt att du mår bra idag.
    Oktober har ju börjat bra så det verkar som om vi kan få njuta av den fina hösten.
    Var rädd om dig!
    Kram
    Birgitta

    ReplyDelete
    Replies
    1. Kram på dig kära Birgitta och tack för dina fina ord.♥ Ja, vilken fantastisk oktober vi har fått njuta av. Vackert färgsprakande och fylld med energi. Härligt! :)

      Sköt om dig Birgitta!♥

      Kram

      Delete
  15. Fint och personligt inlägg och det viktigaste jag läst på länge. Vi kan alla göra nåt och det är så enkelt som att kramas.
    Varm kram och tack för inlägget!
    /Anette

    ReplyDelete
    Replies
    1. Kärlek till dig Anette och tack snälla.♥ Ibland tror jag att vi människor krånglar till det hela för oss. Gör det svårare än det behöver vara. En kram säger mer än ord och kan vara precis det som behövs just där och då.

      Ta hand om dig Anette och ha en fin höst!♥

      Kram

      Delete
  16. Vilket fantastiskt fin inlägg. Det ska jag bära med mig hela den här oktobermånden och inte bara den utan alla andra månader på året också. Det gör skillnad att bry sig om. Det är viktigt att inte låta den egna rädslan stå i vägen för medmänskligheten och värmen. Jag är så glad för att du finns där och kan skriva, fotografera och inspirera.
    En stor och varm höstkram sänder jag dig från Enskede.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Du skriver det så bra Kersti: "Det gör skillnad att bry sig om." Jag kan bara nicka instämmande. Det gör verkligen skillnad att bry sig om. Tack snälla rara du för dina fina ord som värmer så otroligt gott och lyfter. Tack.♥

      Ha en fin höst och var rädd om dig Kersti.♥

      Kram

      Delete
  17. Härliga starka ord Lotta, som verkligen menar något, som står för en sak som är så viktig att inte glömma.

    Kram Kajsa

    ReplyDelete
    Replies
    1. Kärlek till dig Kajsa och tack för att du finns där ute.♥

      Kram

      Delete
  18. Lotta! Tårar rinner nerför min kind. Jag är hos dig nu, men ändå inte. Jag är där du är och helt med i tankarna. Detta är så viktigt och i ordet cancer finns så mycket rädsla, smärta och ängslighet.
    Kan känna igen mig i det du skriver och jag har bara lindrigt drabbats.
    Men jag har en dotter som fick sitt besked när hon var drygt 20 år. Ett knä och en axel var drabbat. Hon studerade till sjukgymnast och var så tapper.
    Hon gjorde då en tautuering på sin handled "shit happens" och den har hon visat upp då och då vid behandlingar- Hon såg sin cancer som ett "tillfälligt tillstånd" och där lärde jag mig något. När jag fick mitt besked såg jag dte också som ett tillfälligt tillstånd. (Malignt melanom)
    Jag led med min dotter och önskade då att det var jag som var drabbad. Och det blev jag ju, men senare.
    Idag mår min dotter bra, men med nedsatt immunförsvar och jag mår nog också bra.
    Vet att dessa kramar, omtanke och att vänner hör av sig och ställer frågor är så viktig.
    Tack för att du finns!
    Denna oktober, särskilt och alla andra månader ska vi tillsammans göra livet lite lättare för varandra.
    Stor kram från mig och många tankar i den sena kvällen.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Finaste Ditte.♥ Jag är glad och tacksam över att både du och din dotter mår bra idag. Tack för att du delar med dig av din dotters och din egen resa. En resa som kan hjälpa och lyfta andra. När jag fick veta att jag hade en tumör och ännu inte visste om det var cancer eller inte var just detta så viktigt för mig. Att läsa och höra om alla de som överlever cancer. Att få känna att det finns en chans och att cancer inte behöver betyda död. Så tack snälla Ditte för att du delar med dig och för att du finns där ute med ditt stora varma hjärta.♥

      Kram

      Delete
  19. Fina vännen min! Livet och dess törnar, många tårar, sorg och frustration, men även lycka , glädje och sinnesro, förra året var tufft, detta år så mycket bättre hoppas jag. Att gå och gömma mig för att en vän är sjuk finns inte ens i min tanke och har aldrig funnits, att kämpa vid sidan om och underlätta absolut, men aldrig undvika!

    Många kramar
    Nettan

    ReplyDelete
    Replies
    1. Ja, livet är verkligen en bergochdalbana. Skratt och tårar i en en enda salig röra. Och mitt i allt kaos upptäcka att vänner försvinner det gör ont. Men det viktigaste av allt; styrkan och kraften i den kärlek som inte försvinner. Alla de fantastiska familjemedlemmar och vänner som finns där och bär när man själv inte förmår. Vilken skatt! Jag och min familj kommer aldrig glömma det du och din familj gjorde för oss då vi behövde det som mest. Tack fina Nettan.♥

      Kram

      Delete
  20. Så vackert skrivet och så viktigt. Att våga finnas där, vara där och vara medmänsklig och inte gå undan. Att det kan handla om en kram, en skriven rad eller något annat och inte behöver vara stort och märkvärdigt. Det är vackert och viktigt!
    Varmaste kramen och jag är så glad att du finns här hos oss även om vi inte mötts i verkliga livet.
    Liv

    ReplyDelete
    Replies
    1. Kärlek till dig kära Liv och en dag hoppas jag vi möts även utanför skärmarna.♥ Tack för att du finns där och alltid med samma värme och omtanke. En av de finaste stjärnströsslare jag vet.♥

      Kram

      Delete
  21. Så gott du skriver om och beskriver din kamp och andras, den närmaste kring. Känner mig berörd då jag fått förmånen att följa en mycket nära vän i hennes kamp, som hon till slut gav upp. Jag följer också på nära håll nu nära vänner deras liv i sjukdom. Jeg kallar det n förmån att få finnas med dem. Och kramar, ja i mängder när behovet finns och det är stort i "nödlägen". Glad att du finns goa Lotta med allt mod och styrka du har!!
    Många kramar x flera!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Jag är så glad och tacksam över att du finns käraste Tove och vad fint att få lov att vara nära dina vänner i deras liv i sjukdom. För precis som du säger så är det en förmån att få finnas där för människor i deras svåraste stund. Det behövs inga ord eller stora gester. Bara vetskapen om att någon finns där betyder så oerhört mycket. tack för dina fina ord och för att du delar med dig kära Tove.♥

      Kram

      Delete
  22. Bilden djupa färg och alla bladen är så passande till dina ord!!

    ReplyDelete
  23. Jag har läst din text flera gånger och den väcker blandade känslor som; sorg, ledsamhet men också hoppfullhet. Vi känner alla någon som har fått ett besked om cancer och vi är många som har förlorat någon i en cancersjukdom. Visst är det viktigt att finnas där och ge en kram, en hälsning, ett personligt möte, en kort eller en blomma...
    Tack för att du delade med dig och jag önskar dig ALLT GOTT i framtiden!
    Ditt foto är så vackert ihop med texten.
    Soliga höstkramar,
    Gunilla

    ReplyDelete
    Replies
    1. Kram på dig kära Gunilla och tack rara du för dina ord som värmer så gott. Jag blir så glad och tack för att du sprider så mycket glädje omkring dig.♥

      Jag hoppas att du njuter av sköna höstdagar och har det riktigt gott.♥

      Kram

      Delete
  24. Kram til dig, Lotta - det er et vældig godt indlæg. Tankevækkende og rystende.

    ReplyDelete
    Replies
    1. En stor varm kram tillbaka och tack för dina fina ord. Vad glad jag blir. Tack snälla du.♥

      Kram

      Delete
  25. Så tänkvärda ord! Jag tror att jag är ganska bra på att tala med och lyssna på människor, att skicka ett kort och visa att jag bryr mig. Däremot är jag nog lite sämre på att kramas. Men jag tog fasta på dina ord. I morse innan jag skulle gå hem från jobb kom en kollega som jag vet kämpar mot cancer. Vi har pratat en hel del. Jag frågade om jag fick ge henne en kram. Det fick jag. - Tack Pia! Det var precis vad jag behövde idag, sa hon.
    Jag lovar att jag ska bli bättre på att kramas.
    Kram
    Pia

    ReplyDelete
    Replies
    1. Kära Pia, du anar inte hur rörd jag blev när jag läste din kommentar och om hur du tog mig på orden och gav din kollega en kram. En kram som hon behövde just då. Så fint. En enkel handling som jag tror betydde mycket för er båda. Det är skönt att kunna finnas där för någon som behöver det och för den som har det tufft är det en stärkande känsla att veta att det finns människor som bryr sig om. Du har ett fantastiskt stort och varmt hjärta kära Pia.♥

      Kram

      Delete
  26. Hej!
    Hittade till dej genom Dittes nominering av dej. Det var jag som nominerade henne.
    Ett fantastiskt gripande inlägg med mång tankvärda ord. Tack för att du delar med dej.
    Mina väninnor och jag här i Wales anordnar varje försommar ett Afternoon Tea Party för insamling till bröstcancer. Du kan läsa om detta på min blogg genom att gå in på sökrutan och skriva Afternnon Tea. På de glada bilderna av oss kan man inte se vilka av oss som drabbats.
    Ha det bra!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Vad roligt att du kikade in och lämnade en kommentar Lena och tack snälla du för dina fina ord.♥ Vilket härligt initiativ med ett Afternoon Tea Party för insamling till bröstcancer. Det låter som en trevlig tillställning och kombinationen Afternoon Tea Party och insamling känns som win win på alla sätt och vis.

      Sköt om dig Lena och ha en riktigt fin höst.♥

      Kram

      Delete
  27. Underbart inlägg fina Lotta!
    Du skriver så klokt. Man känner sig så ensam när folk tar avstånd, undviker eller låtsas som om allt är som vanligt. Ett fint litet ord eller en kram kan få en människa att må så mycket bättre.
    Och jag tycker så mycket om hur du lyckats fånga höstens vackraste färger i din bild!

    Kram till dig som förgyller bloggsfären med vackra ord och estetiskt tilltalande bilder!
    Christina Karlsson

    ReplyDelete
    Replies
    1. Kärlek till dig Christina och tack för dina fina ord. Jag blir både glad och rörd. Tack du fina.♥

      Var rädd om dig och njut av färgsprakande höstdagar du kreativa kvinna.♥

      Kram

      Delete
  28. Blir så berörd av dina fina och starka ord. Du har helt rätt i att man alltid ska visa medmänsklighet och att man bryr sig om. Din uppmaning om att ge en kram och visa att man alltid finns där är så oerhört viktig.

    Stort tack för att du delar med dig finaste Lotta!
    Varm kram, Carina

    ReplyDelete
    Replies
    1. Tack själv kära Carina för dina fina ord.Jag blir så glad.♥

      Ta hand om dig vännen och jag hoppas att hösten är lika vacker uppe hos dig som den är här nere i Skåne.♥

      Kram

      Delete
  29. Vilket starkt inlägg! Viktiga ord.
    Du skriver så bra! Tänkvärt och berörande. Önskar Dig den bästa månaden och en fin födelsedag!
    Stor kram Annika

    ReplyDelete
    Replies
    1. Tack kära Annika för födelsedagshälsning och värmande fina ord. Ord som jag sparar i hjärtat. Tack snälla du.♥

      Sköt om dig och ha en härlig höst!♥

      Kram

      Delete
  30. Du har verkligen ordens gåva kära vän, så fint du skriver och berättar om detta svåra.
    Det vore ju så enkelt att ta hand om varandra på ett naturligt sätt, men ... Synd att du blev tvungen att uppleva det, men de verkliga vännerna hoppas jag fanns där för dig.
    En fantastisk bild du delar till oss, mustig och vacker!
    Ha det allra bäst fina vän! Kramisar

    ReplyDelete
    Replies
    1. Kärlek och ett stort tack till dig Yvonne.♥ Jag sparar dina ord i hjärtat och kommer plocka fram dem de där dagarna då jag tvivlar. Tack rara du. Jag hoppas att du njuter av sköna färgsprakande höstdagar och har det gott Yvonne.♥

      Kram

      Delete
  31. Hej min vän. Du skriver och beskriver så fantastiskt bra. Vi måste verkligen vara rädda om varandra och visa medmänsklighet, en kram, ett samtal, ett sms kan betyda så otroligt mycket. Det är inte det stora utan det lilla i vardagen som betyder mest. Igår var jag på återbesök och allt är okej. Finns inget som inte ska vara där. Känslan är underbar som du vet. Vet du vad? Nästa år ska jag bjuda dig på fika i Ystad. Vi är just på väg dit och i morgon ska jag få se det lilla hus med trädgård som vi har köpt. Det är på kollonin 5 minuter från vår dotter. Ska bli så himla kul. Njut av livet och ha en skön rosa månad. Största kramarna från mig till dig. /Lotta

    ReplyDelete
    Replies
    1. Åhhh Lotta, jag blir så ofantligt glad av att höra att återbesöket gick bra och att du fick goda besked. Så skönt! Det en mängd med känslor inför återbesöken. En stor tacksamhet för att de finns och vetskapen om att de görs för att på ett tidigt stadium upptäcka återfall, men den känslomässiga press de utgör är enorm.Varje gång är jag lika rädd för vad provsvaren kommer visa. Något jag får lära mig att hantera helt enkelt.
      Jag är så glad för din skull kära Lotta. Fira livet och njut så som bara du kan.♥
      Och vad roligt att ni har köpt ett litet hus i närheten av dottern. Härligt att kunna vara nära varandra och vad spännande med ett litet hus med trädgård. Lycka! Och jag träffar gärna dig på en fika i Ystad och pratar bort några timmar kära Lotta. :)

      Var rädd om dig vännen och ha en fantastisk höst.♥

      Kram

      Delete
  32. Kära Lotta dina ord går rakt in i själen och hjärtat. Jag begriper och förstår fast ändå inte hur det kan vara med just cancer besked, men vi människor är förskräckta att visa känslor.
    NEJ absolut inte jag, för jag är åt det andra hållet kanske alldeles för jobbig med kramar och känslor, jag fäller tårar som Niagarafallet hur lätt som helst. Jag är riktigt blödig men oxå tuff.
    Det du beskriver, ja allt, varje ord det stämmer till punkt och prick, många gömmer sig,
    de vet ej vad de ska säga - men jag säger bara - var som vanligt, var mänsklig för det är inte farligt. Men det kan vara lättare att skriva ner sina tankar och känslor möjligen.
    Svenskarna har faktiskt blivit mycket bättre på att visa känslor nu, de kramas ofta när de träffas.
    Så gjordes det inte bara för ca 10 - 20 år sen, men vi tar efter 'utlänningarna', bravo för dem.
    Men jag är ju en halv-svenska, polska föräldrar, så du förstår vad jag menar . . . .
    Jag och Rolf har nyligen varit i polen en vecka hälsat på mina släktingar, vi flög ner.
    Nu vet ju Rolf hur Polacker hälsar, ett evigt pusskalas var det var eviga dag när man besökte dem.
    Men för dem helt naturligt, mitt i en butik kan de börja gråta och krama varann och berätta något som hänt, varför ska man skämmas för livets händelser drabbar alltid någon på ett eller annat sätt.
    Jag förstår dig oxå med just oktober månad, den bästa kan bli den sorgligaste.
    Så är det även för mig lilla vän, gillar inte hösten just på grund att alla minnena kommer upp till ytan just då. Min förste man dog i en bilolycka okt. 1979, (blev ensam med tre barn).
    Min syster dog okt. 2005 (stroke) skulle fylla 53 den 31 okt. hon älskade den månaden också.
    Två mostrar dog oxå på hösten (ej samma år) min kusin Teresa sep. 2015. Min far 7 nov 1971.
    Den sorgen förbyttes i glädje när sonen Mikael föddes 24 nov 1971. Glädje och sorg går hand i hand.
    Man kan aldrig sätta sig in i en annans sorg eller sjukdom (tur är väl det) inte föränn man själv blir sjuk m.m. Min mor dog i livmodercancer 1961, då var jag och min syster 10 - 12 år.
    Så hemskt att lämna sina barn, tänker man nu.
    Ja kära lilla du, livet har sina prövningar och man måste fortsätta framåt, både för sin egen skull men även för sina nära och kära, det är väl fantastiskt vad de sjuka människorna är starka.
    Det skriv ju mer om de som blir sjuka och de som dött, men tyvärr inte lika mycket om dem som blivit friska och mår väl. Där får sjukvården en stor eloge, annars finns det gott om knepiga läk.

    Sköt om dig och tack goa lilla Lotta för intressant och sann läsning.
    Varma kramar/ Eva

    ReplyDelete
    Replies
    1. Kära Eva, tusen tack du härliga kvinna för alla dina fina ord. För att du delar med dig av ditt liv och dina tankar. För din stora famn och ditt vackra hjärta. För all visdom och för att du finns där ute och sprider så ofantligt mycket glädje i bloggvärlden. Tack.♥

      Stora varma kramar till dig vännen och ha en fantastisk höst!♥

      Kram

      Delete
  33. Jag känner så väl igen det från min utbrändhet för många år sen. Dom man trodde skulle finnas vid ens sida försvann. Många förstod inte, det syntes ju inte utanpå att jag var sjuk. Många som tyckte saker utan att förstå. Det kommer att bli bra. Oktober är en av dom finaste månaderna på året, för jag har också födelsedag i Oktober. 💜

    ReplyDelete
    Replies
    1. Ett stort grattis på födelsedagen till dig oktobersyster!♥ Och tack snälla du för att du delar med dig av dina erfarenheter och dina fina ord. Vad glad jag blir. :)

      Var rädd om dig och ha en härligt färgsprakande höst!♥

      Kram

      Delete
  34. Åh! goa Lotta. Massor av kramar till dig ♥ Så bra skrivet.
    Monika

    ReplyDelete
    Replies
    1. Stora varma kramar tillbaka till dig Monika och tack snälla du.♥

      Var rädd om dig vännen!♥

      Kram

      Delete
  35. Varma oktoberkramar till dig!
    Så fina och viktiga ord, så viktigt att bry sig...
    en liten klapp på axeln, ett leende, en kram...
    kan betyda så mycket för någon som har det svårt.
    Ta hand om dig!
    Kram Louise <3

    ReplyDelete
    Replies
    1. Kram på dig kära Louise och tack snälla du.♥ Och du har så rätt, det är inte mycket alls som krävs för att visa någon att man man bryr sig om. Men det kan betyda oerhört mycket för den som har det svårt.

      Sköt om dig Louise och ha en härlig höst!♥

      Kram

      Delete
  36. Ja, tänk vad surrealistiskt det kändes att höra om din cancerdiagnos. Hur var det möjligt? Jag är så tacksam över allt gott du sprider på denna jord och på ditt sätt. Cancer har förändrat och förvridit mitt liv så många gånger vid det här laget, men jag fortsätter kämpa mot på mitt eget sätt. Att möta sorgen hos de som drabbats av stor livssorg, som en cancerdiagnos, och slåss mot känslan av att inte räcka till själv är klurigt. Trots allt har jag fortfarande hopp om att det goda segrar och jag vet att vi alla kan hjälpa till i den kampen med en liten handling i taget. I morgon är en annan dag, och tack och lov för att du fortfarande finns kvar här! <3

    ReplyDelete
    Replies
    1. Kärlek till dig vännen och tack för att du finns där med din stora öppna famn och varma hjärta.♥ Ja du, det känns som du och jag har fått möta cancerns fula ansikte alldeles för många gånger redan. Ibland vill jag bara skrika rakt ut: "Det räcker nu!" men vi kämpar på. Det finns inget alternativ.

      Var rädd om dig kära vän.♥

      Kram

      Delete
  37. Du skriver så klokt om ett så viktigt ämne.
    Man kan nog inte föreställa sig om hur dessa ord känns att höra inne hos läkaren, där verkligen personen mittemot en rycker bort mattan man står på. Så glad för dig och dina nära att det gick så bra för dig, nu ska vi tillsammans kämpa mot sjukdomen.
    Kram

    ReplyDelete
    Replies
    1. Kram på dig och tack snälla du för dina fina ord och all omtanke och uppmuntran. Dina ord gör så gott kan du tro.♥

      Sköt om dig och ha det gott!♥

      Kram

      Delete
  38. När jag hade läst det här första gången gick jag till ICA för att köpa rosa bandet...
    Så bra och fint du har skrivit.

    Kram Agneta

    ReplyDelete
    Replies
    1. Tack snälla Agneta och vad roligt att jag kunde inspirera.♥

      Ta hand om dig och jag hoppas att du får njuta av en fantastiskt vacker och färgsprakande höst.♥

      Kram

      Delete
  39. Hur mår du Lotta, jag hoppas att allt är mer 'uppåt' än 'neråt', ja du förstår vad jag menar.
    Idag sista oktober, den trista månaden är slut, men den har varit vacker trots allt.
    November gillar jag inte alls, den är verkligen nedsättande, grått mörkt kala träd och hårda vindar Nej nu hämtar jag dig och sen så vi sticker till värmen i söder.
    Tänker på dig hur det har det, så sköt om dig lilla vän, höst kramar/ Eva

    ReplyDelete
    Replies
    1. Du är för härlig kära Eva och så rar som hör av dig och undrar hur det står till när det blir lite tyst här på bloggen. Kärlek till dig.♥ Allt är bra, det är bara så ofantligt mycket jag vill hinna med och just nu räcker tiden inte riktigt till. Därför får bloggen leva ett lite långsammare tempo just nu.

      Kram på dig och tack snälla för all omtanke.♥

      Delete